Säg Visby och jag tänker på vitkalkat, Ulf Lundell och Botaniska trädgården. Den är faktiskt värt ett besök, alldeles i utkanten av byn, på en sluttning ner mot ringmuren – som bäst före solnedgång. Då hänger dofterna på prydliga klädstreck och havet fladdrar förbi. Mitt första minne från Gotland är en ful hamn med sprängsten; Slite som nu vuxit till sig och sedan länge blivit invigd av kungaparet. Men då, för länge sedan, tog man ett jättekliv från segelbåten upp på kaj för att morgonskvätta på ängen, röd av vallmo och med kaniner som förskräckt skuttade iväg. Utan en människa i närheten.

Mitt andra besök gick runt hela ön, från Fårö till Vamlingsbo och den lilla butiken med silkiga Mah jong-kläder. Med hyrhus på lagom avstånd från Visby och utedass. Det var en varm och höggravid sommar.

Det tredje besöket på ön var i närtid, men under lågsäsong. Få turister i Visby och gott om plats på trendiga matställen som reade ut allt från drinkar till fräcka kreationer i form av soppa i grogg-glas med örtblad och chili som dekoration.

Det var ett möte med en uppkäftig by som fått influenser från storstäder i både öst och väst. Dessutom en het augustihelg, långt från medeltidsveckan, med dallrande rosor och stjärnklara nätter.

Nästa besök får bli en vandring runt öns pilgrimsstigar. Här finns särskilt utmärkta platser och dagsvandringar samlade i en liten bok.

Det är så nära Medelhavet man kan komma, utan att ha gjort slut på alltför mycket pengar i resekostnad.