Sicilien var ett hett mål under min första tågluffarresa. Men jag kom aldrig dit. Turen gick istället över Marockos gräns, via Tetuan och Tanger, ned till Marrakesh. Jag hade köpt tre kort på raken och skulle göra världen – ensam. Ett stort äventyr för en sjuttonåring.

Det här var långt innan internet och mobil. När vi kom fram till tågstationen i Taormina tog jag upp den sida som jag rivit ur resekatalogen och ringde till hotellet, egentligen var ett pensionat ägt av en svenska. Det var fullbokat sedan länge. Men hon förbarmade sig över oss där vi stod på perrongen, med kärror och ryggsäckar, plus en potta och upplät sitt stora bibliotek till oss. Där fick vi fyra plats med några resesängar och gjorde Sicilien under tre veckor. Fast vi tog oss inte så långt utanför Taormina. Linbanan ned till stranden var dagens höjdpunkt och söndagarna på piazzan veckans höjdpunkt. Då sprang byns alla ungar finklädda omkring och lekte tillsammans.

Tredje trippen till Sicilien, fick av stapeln nyligen, och gav mersmak. Trapani är ett nobelt ställe som förfallit och återupptäckts, tack vare Ryan airs flygningar dit. Staden vibrerar av förväntan och renoveringsanda. Samtidigt som den inhemska finanspolisen står avvaktande på avstånd och kollar så att alla säljare lämnar kvitton till sina kunder.

Trapani passar för en helgtur, men det är ett bra ställe att utgå ifrån om man vill åka buss till Palermo eller ta båten en kvart till de Egadiska öarna. Där liksom på Sicilien kan man leva ett helt liv utan att lämna ön. Här växer allt som gör en middag perfekt.

Läs mer om Trapani: www.brannoreportagebyra.se:texter:trapani