Först när man tittar på en karta över Brasilien så inser man hur ofantligt stort landet är. Jag har bara vistats på en liten flik i nordöstra hörnet. Tillsammans med min familj åkte jag till en liten fiskarby utanför Fortaleza. Därifrån utgick vi från våra utflykter med bil.

Sandloppor i varm sand vit som snö.

En tur gick mot randen av Amazonas, en annan till en utflykt till en bergsby där folk skrotade omkring på lördagsförmiddagen; handlade mat och satsade på dobbel. Stället vi bodde på hade en marsvinsfarm. Barnen gullade med dem genom burarna. Vi talade aldrig om att det fanns marsvinsstek på menyn.

Två saker ville jag uppleva i Brasilien. Det ena var en fotbollsmatch och det andra vara att dansa på sambaklubb. Fotbollsbiljetter köpte vi utanför arenan som tog in hundratusentals människor. Det var ett folkhav som lyfte vid varje felspark eller mål. När det var sju minuter kvar smög vi ut med barnen för att inte bli översprungna av folkmassan. Väl därute hörde vi när det sista målet avgjorde matchen. Hela fotbollsarenan bågnade och dallrade i eftermiddagshettan.

Nattklubben fick jag ta mig till själv. Eller i grupp med andra européer eftersom det inte kändes bekvämt att vistas på egen hand i hamnkvarteren på kvällen. Därinne var det tre saker som gällde: dans, dans och dans. Massor av vätska gick åt för att återställa balansen. Det var en helt vild danskväll med både erotiska tvåpardanser och en långdans som liknade den finska ”jenkan”, där man höll varandra om höfterna och hoppade fram i ett enda långt led.

Dansa samba med mig – Fortaleza