De finns de som läser kokböcker till kvällsmat. Jag älskar att bläddra i frökataloger och titta i tidningar med den perfekta trädgården. Det stör mig inte att jag aldrig skulle lyckas med konststycket själv – tvärtom upplever jag en befrielse i det ouppnåeliga. Dessutom åker jag gärna till ställen för att bli inspirerad av trädgårdsarbete. Helt ogenerad låtsas jag som om jag är både insatt och flitig. Ett sådant ställe är Kosters trädgårdar där de odlar med permakultur och har en underbar restaurang med närodlat på tallrikarna.
Ett annat ställe är Gunillabergs säteri, utanför Ulricehamn – långt inne i skogen. Först tror du att du kört fel, sedan öppnar sig skogen som om Gud själv pekat på platsen och sagt: Där!
Här huserar trädgårdsmästaren Tage Andersen som fick så många besökare i sin blomsteraffär i Köpenhamn att han började ta inträde. Det kostar även en slant att beträda Gunillabergs säteri i dag. Eftersom busslaster med folk letar sig in i trädgården som trollats fram med varsam hand och stora öppna ytor.
Stället får mig att tänka på Amish-folkets boplatser. Tage Andersen går klädd i gammaldags plagg och de många fåren är honom tätt i hälarna. I en av bodarna säljs små sticklingar och växter, plus handplockad litteratur.
Tvärsöver området ligger ett hembyggt orangeri med dryck och sallader med hembakt bröd. Och mittemellan de två – en rofylld plats med fontän och bänkar snidade för ömma bakar. Den finaste byggnaden är den paviljongliknande herrgården med tunga möbler av metall och skria tygstycken som fladdrar till klassisk musik. Här hålls konserter på kvällarna och precis som förr i tiden kan man smyga sig ut på baksidan ned till bäcken.
Så mycket rabatter finns det nu inte – mest installationer av växter i sjok. Men inspirerande är det. Och annorlunda.