Kairo är verkligen ingen vacker stad men det finns tre starka skäl att åka dit: pyramiderna, egyptiska museet och Muhammed Ali-moskén. Att uppleva pyramiderna i gryningen är en sak som jag unnar alla människor. Det är nästan andligt. Att sitt under stjärnhimlen och titta på utomhusbio vid pyramiderna och förstå med av dess historia är också snudd på andligt. Båda besöken går ut på att närma sig pyramiderna när alla andra turister inte är där. Det vill säga från tio till fem de flesta dagar.

Pyramiderna i Giza är ofattbara byggnadsverk och det är inte förrän man står där och känner på sandstenarna som man förstår vidden av tusentals och åter tusentals händers arbete. Fortfarande går bärare och tömmer sandkorgar för hand när de gräver ut området.

Egyptens turistorter är så långt från bullriga Kairo man kan komma. Vägarna i centrum har sju filer och det är avståndet till framförvarande bil, kombinerat med en ständig tutteknik som driver trafikflödet framåt. En kakofoni utan dess like.

Egyptiska museet ligger inte i en rondell direkt, även om det känns så när man skall ta sig över gatan till muséet. En liten inhägnad ramar in den smutsrosa byggnaden som förvarar den enorma skatt av mumiefodral, smycken och Tutankhamons mask i rent guld.

Så var det då Muhammed Ali-moskén eller Alabastermoskén som den också kallas. Häruppe har du Kairo framför dina fötter och börjar förstå vidden av vilken stor stad som du befinner dig i. Gråvita hus ligger utslängda tätt intill varandra. Och från vilket väderstreck du än kommer in i staden, kan du se moskén. Moskén ligger på en kulle och ger dig andrum och skönheten är slående. Det gäller mönstret i mattorna, kakelmålningarna, de snidade gallren för fönsterluckorna och huvudkupolen som är rikt utsmyckad med glasinfattningar i olika färger.